01

Höj försörjnings- beredskapen för totalförsvaret

“En konkurrenskraftig och stark industri är grunden för ett robust och motståndskraftigt samhälle med stärkt försvarsberedskap. Det kräver i sin tur att hela den industriella värdekedjan stärks.”

Industrin är innovativ, har hög produktionskapacitet och är avgörande för samhällets samlade beredskap och försvarsförmåga. En konkurrenskraftig och stark industri är grunden för ett robust och motståndskraftigt samhälle med stärkt försvarsberedskap. Det kräver i sin tur att hela den industriella värdekedjan stärks. Sverige har goda förutsättningar för detta, från råmaterial till slutprodukt. Vi har stora naturtillgångar som skog, metall och mineral, och livskraftiga och högteknologiska industriföretag som bidrar med avgörande produkter och tjänster. Det skapar motståndskraft mot geopolitiska påtryckningar.

Tydliggör statens roll

Industrins värdekedjor är globala och har komplexa beroenden. Samtidigt är styrningen av försörjningsberedskapen otydlig efter många år av nedmontering. Det saknas till exempel avtal som reglerar företagens roll, samt samverkansytor mellan industri och myndigheter för att gemensamt identifiera behov och sårbarheter. Sverige behöver en helhetssyn på det arbete som görs, för att underlätta för företag att våga göra kritiska investeringar.

Statens grundläggande roll, även i kris- och krigssituation, är att upprätthålla grundläggande samhällsinfrastruktur. Ett exempel är den digitala infrastrukturen som måste vara säker. När allt fler system, produkter och processer kopplas upp uppstår nya hot. Att bli utsatt för cyberangrepp som syftar till att störa, förstöra och stjäla är numera en del av industrins vardag. Som ett resultat av digitala attacker riskerar innovativa svenska företag att konkurreras ut av sina egna lösningar som stulits av kriminella aktörer och kommersialiserats i andra länder.

02

Säkra framtidens energiförsörjning

 

"Utbyggnaden av elsystemet behöver utgå ifrån prognos snarare än efterfrågan och alla fossilfria kraftslag kommer att behövas."

För att klara industrins omställning, nå Sveriges och EU:s klimatmål och säkerställa ett konkurrenskraftigt Sverige behövs ett fungerande och motståndskraftigt energisystem som består av både el och andra energislag. Redan till 2035 väntas industrins elanvändning ha ökat från 45 till 130 TWh. Därför behöver energipolitiken för elsystemet under överskådlig tid fokusera på utbyggnad.

Utbyggnaden av elsystemet behöver utgå ifrån prognoser snarare än efterfrågan och alla fossila kraftslag kommer att behövas. Därför bör elsystemet vara baserat på en balanserad mix av planerbara och väderberoende kraftslag. Industrin behöver tillgång till el där kostnaden är låg jämfört med viktiga konkurrentländer såväl inom som utanför EU. Förutsättningarna för utbyggnad av vind- och havsbaserad vindkraft måste fortsätta stärkas. Investeringskalkylerna för utbyggd kärnkraft behöver inkludera alternativkostnaden för att inte bygga ny kärnkraft.

Säkerställ gott investeringsklimat

Det är särskilt viktigt att ny elproduktion och effekt tillkommer i södra Sverige där underskottet är som störst. Det kraftigt ökade elbehovet som väntas inom norra Sverige innebär att nuvarande elöverskott väntas försvinna i takt med att industrin i norra Sverige ställer om sin produktion och att ny industri etableras.

När elbehovet växer behöver också takten i elnätsutbyggnaden öka och elnätet utvecklas proaktivt och uppdateras för framtida behov. Bland de största hindren för industrins elektrifiering är att anslutning tar lång tid, såväl vad gäller ny anslutning som effekthöjning på befintlig plats. Investeringar i andra tekniska lösningar som kan implementeras snabbare än nya elledningar, såsom flexibilitetslösningar, behöver också påskyndas.

Industrins energiförsörjning bygger dock inte enbart på el. För att möta framtidens kommande energibehov behövs dessutom en fungerande marknad och produktionskapacitet för exempelvis vätgas, biogas och biokol, både som energibärare och som råvara.

03 

Stärk infrastrukturen och godstransporterna

“Alla trafikslag är viktiga och kompletterar varandra. Politiken för godstransporter måste därför omfatta hela transportkedjan.”

Handel med industrins produkter och insatsvaror förutsätter transporter. Därför krävs ett robust, effektivt och hållbart logistiksystem. Tillförlitlighet, tillsammans med låga och konkurrenskraftiga transportkostnader, är den viktigaste transportpolitiska frågan och förutsätter en väl fungerande infrastruktur.

Alla trafikslag är viktiga och kompletterar varandra. Politiken för godstransporter måste därför omfatta hela transportkedjan. Sveriges långa avstånd skapar en uppenbar kostnadsnackdel jämfört med andra länder. Industrin är en stor transportköpare, och både kostnader och hållbarhet måste vara internationellt konkurrenskraftiga.

Underhåll av infrastrukturen är en statlig kärnuppgift som länge varit underfinansierad. Trots ökade anslag växer underhållsskulden, och många anläggningar från 50- och 60-talen närmar sig sin tekniska livslängd. Det är också angeläget att kapacitetsbrister i transportsystemet byggs bort, särskilt inom järnvägen.

Öka fokus på godstransporter

Idag står statliga skatter och avgifter för en stor del av industrins transportkostnader. Kostnaderna har ökat kraftigt under en längre period, vilket hämmar svenska företags konkurrenskraft. Styrmedel måste vara ändamålsenliga och utformas så att de inte skapar
konkurrensnackdelar, motverkar omställningen till fossilfria transporter eller stör marknadens funktionssätt. 

Tillgång till, och kvalitet på transportinfrastrukturen, är avgörande
för industriella investeringar. Transportpolitiken bör därför kompletteras med relevanta nationella mål. Det är viktigt att åtgärda bristfälligt underhåll, hastighetsnedsättningar, bärighet, redundans, vinterväghållning, tillfälliga avstängningar och andra trafikrelaterade
problem. Myndigheter behöver tydligare uppdrag att främja effektiva godstransporter. Vid industriinvesteringar måste staten agera proaktivt för att utveckla infrastrukturen lokalt. Industrins behov bör prioriteras i infrastrukturplanering och myndighetsuppdrag. 

Utöver varutransporter är persontransporter avgörande i en teknologiskt avancerad värld. Industrin i hela landet måste kunna nå världsmarknaden och attrahera specialister och företagsledare.
Globala bolag fattar dagligen investeringsbeslut, och bristfälliga transportsystem får inte bli ett hinder för investeringar i Sverige.

04

Effektivisera tillståndsprocesserna

“Regelverket behöver ta hänsyn till helheten,
konkurrenskraften, vara tydligt och långsiktigt
och komma med vägledning från ansvariga
tillsynsmyndigheter.”

De senaste årens miljöpolitiska regleringar har haft goda avsikter men har kommit att bli så omfattande att varken politik, myndigheter, branschorganisationer, företag eller ens utredande experter haft möjlighet att överblicka dem. Än mindre haft möjligheten att se till
helheten. Faktum är att många enskilda regleringar påverkat den miljöpolitiska helheten på ett negativt sätt och därtill försämrat industrins konkurrenskraft. Det har också varit hämmande för industrins möjlighet att bidra med miljöförbättrande åtgärder. Regelverket behöver ta hänsyn till helheten, konkurrenskraften, vara tydligt och långsiktigt och komma med vägledning från ansvariga tillsynsmyndigheter. Därtill krävs längre införandetider, så att företag och myndigheter hinner med. 

Idag hämmar osäkerheten i miljöprövningsprocesserna företagens investeringar och utveckling. Snabbare och mer förutsägbara processer är avgörande för Sveriges globala konkurrenskraft och för industrins fortsatta bidrag till välfärd och tillväxt, klimatomställning och höjd försörjningsberedskap. 

Trots att frågan om långa handläggningstider och oförutsägbara processer länge har rönt stor uppmärksamhet och varit föremål för flera utredningar har handläggningstiderna inte minskat. Tvärtom har de totala handläggningstiderna för A-verksamheter (de stora industrierna som kräver tillstånd i mark- och miljödomstol) ökat de senaste åren. Det missgynnar inte bara industrin och samhället i stort utan också miljön.

Minska regelbördan från EU-rätten

Större delen av Sveriges miljölagstiftning styrs av direktiv och förordningar från EU. Trots att en del av dessa anger maximala handläggningstider och snabbspår för så kallade strategiska projekt, så finns det inget konsekvent anslag att undanröja hinder i befintlig lagstiftning. Bland annat innebär nuvarande utformning av vattendirektivet, där man försökt fånga upp ett komplext ekosystem i formella juridiska regler, att industriverksamheter som bidrar till klimatomställningen riskerar att nekas tillstånd, något som redan skett. 

Tillgång till vatten i rätt mängd är en nödvändig förutsättning för industrins verksamhet. Vattendirektivet i sin nuvarande utformning innebär stora fördyrningar för industrin, eller i värsta fall stopp förbefintlig och kommande industriella verksamheter som berörs av direktivet. Det är därför avgörande att vattendirektivet reformeras och att den svenska implementeringen förändras för att säkerställa svensk konkurrenskraft, samtidigt som miljöskyddet bibehålls. Därtill behöver den ökande administrativa bördan minska och överlappande regelverk i EU-lagstiftningen ses över. Annars riskerar tillståndsprocesserna att förlängas ytterligare.

05

Prioritera industrirelevant forskning

“Svensk industri investerar redan idag stort
i forskning och utveckling och det offentliga
Sverige behöver möta upp detta ännu mera
kraftfullt än tidigare.”

Svensk industri är kunskapsintensiv. Det manifesteras genom högvärdiga, komplexa produkter, system av system och ambitiösa satsningar på forskning och utveckling. Att fortsätta bygga stark industriell kompetens och produktionsförmåga inom strategiskt utvalda områden skapar konkurrenskraft. 

En del i ekvationen för fortsatt framgång är offentliga insatser som kompletterar det som industrin gör, inte minst genom att de möjliggör samarbeten mellan företag, akademi och institut, men också mellan branscher och företag, som annars inte skulle ha kommit till stånd. Svensk industri investerar redan idag stort i forskning och utveckling och det offentliga Sverige behöver möta upp detta ännu mera kraftfullt än tidigare. Ett riktmärke bör vara att minst en procent av BNP ska satsas på offentligt finansierad forskning och innovation.

Prioritera strategiska teknikområden

Därtill behövs nationell koordinering. I likhet med andra industriländer skulle Sverige tjäna på att hålla ihop de nationella forsknings- och innovationssatsningarna så att hela den industriella värdekedjan kan utvecklas. Det kan åstadkommas genom att identifiera och prioritera strategiska teknikområden och att inrätta ett teknik- och innovationsråd lett av representanter från råvara till färdiga produkter. Sverige kan lära av exempelvis Sydkorea och Irland, som styr tydligare utifrån de möjligheter som kan uppstå genom
att sammankoppla uppkomna behov vid tillämpning med världsledande grundforskning.

De områden som väljs ut som strategiska behöver stärkas genom satsningar på exempelvis industridrivna strategiska innovationsprogram, excellenscenter för spetsforskning, eller
andra insatser som skapar möjlighet till samverkan mellan företag, akademi och institut. På så vis kan resurser aggregeras och komplexa samhällsutmaningar mötas. 

För att skapa stark innovationskraft behövs goda möjligheter att experimentera. Här spelar tillgång till teknikinfrastruktur en viktig roll. Det är därför viktigt att nya test- och demonstrationsanläggningar utvecklas samt att befintliga stärks och tillgängliggörs för fler.

Vidare är ett aktivt deltagande i EU:s forsknings- och innovationsprogram är viktigt för att förstärka resurser samt för att påverka europeisk forsknings- och innovationspolitik. För att möjliggöra ett ökat deltagande från svensk sida krävs bland annat att nationella programsatsningar matchar de europeiska satsningar som är av strategisk vikt för Sverige.

06

Säkerställ rätt kompetens

“Det är viktigt att utbildningsutbudet är an-
passat efter arbetsmarknadens behov och
formerna ska uppmuntra flexibla studier
som kan genomföras av yrkesverksamma.”

Tillgång till rätt kompetens är avgörande för svensk industris konkurrenskraft och för att göra det attraktivt att investera och förlägga verksamhet i Sverige. Inom industrin behövs ett stort antal yrkesarbetare och tjänstemän med rätt kompetens och efterfrågan är stor på såväl kvalificerade yrkesarbetare som specialister. 

Det är kombinationen av kompetenser och roller på en plats som gör det attraktivt att investera just där. Den globala jakten på kompetens gör att industrin ofta lägger nya investeringar nära andras investeringar så att kluster med både samarbete och konkurrens uppstår. Inom de mest högförädlande nya teknikområdena
uppstår kluster ofta i närheten av lärosäten som är världsledande inom olika tekniska och naturvetenskapliga fält. Detta skapar möjligheter för Sverige, som redan har världsledande industri och ett antal framstående forskargrupper och forskningsmiljöer, att attrahera fler investeringar och företag. En förutsättning är dock att utbildningssystemet säkerställer tillgång till rätt kompetens.

Lär genom hela livet

Utbildningssystemet måste klara att rusta individer för arbetslivet på såväl kort som längre sikt. Därtill kräver en föränderlig arbetsmarknad möjligheten att under hela arbetslivet kunna
tillgodogöra sig nya kompetenser och förmågor, både genom lärande på arbetsplatsen och genom formell utbildning. 

Företag och individer som vill lära mer ska få den möjligheten. Det ska vara enkelt att hitta vidareutbildningar och individer ska ges stöd i att hitta rätt nivå och befintlig kunskap ska enkelt kunna verifieras. Det är viktigt att utbildningsutbudet är anpassat efter arbetsmarknadens behov och formerna ska uppmuntra flexibla studier som kan genomföras av yrkesverksamma. Att denna del av utbildningssystemet fungerar riktigt bra är en förutsättning för att locka fler att växla mellan jobb och utbildning.

07

Värna öppen frihandel på lika villkor

“Sverige och EU är beroende av en regel-
baserad världsordning som främjar en öppen,
fri och rättvis handel utan subventioner eller
annat som snedvrider konkurrensen.”

Handel mellan länder främjar ekonomisk tillväxt, ökar tillgången till varor och tjänster, skapar jobb, förbättrar levnadsstandard, främjar innovation och stärker internationella relationer. Det möjliggör också specialisering och effektiv resursanvändning, vilket leder till ökad produktivitet och välstånd. Dessutom leder handel mellan länder till minskad risk för konflikter och till mer diversifierade och därmed motståndskraftiga ekonomier.

Sverige och EU är beroende av en regelbaserad världsordning som främjar en öppen, fri och rättvis handel utan subventioner eller annat som snedvrider konkurrensen. Därför är nuvarande förskjutning mot ökad regionalisering och protektionism – i olika former och med olika motiv – mycket bekymmersam.

Sverige behöver, tillsammans med EU, fortsätta att värna frihandeln och sträva efter att teckna fler frihandelsavtal med länder och regioner utanför EU, inklusive med USA. Det skulle ge tillgång till nya marknader och möjliggöra större riskspridning, vilket stärker konkurrens- och motståndskraft hos företagen. För att kunna teckna nya frihandelsavtal behöver EU bättre anpassa ambitionen i avtalen efter partnerländerna och därtill prioritera handelsliberalisering framför områden som inte direkt påverkas av handelsregelverk. Parallellt bör EU ingå riktade avtal och partnerskap för att främja handel och riva tekniska handelshinder. Detta kan vara särskilt värdefullt inom handelsområden med omfattande volymer och växande regelkrav.

Upprätthåll konkurrensen på lika villkor

Det är viktigt att inse att europeisk industri konkurrerar med producenter utanför EU, som ofta utsätts för exempelvis lägre miljökrav och lägre kostnader för koldioxidutsläpp. Det är konkurrenter som dessutom ofta kan tillgodogöra sig omfattande statliga stöd, vilket resulterar i en osund överkapacitet som därefter dumpas på olika marknader runt om i världen, inte minst den europeiska. På så sätt snedvrids konkurrensen till de europeiska företagens nackdel. Dessa problem bör i möjligaste mån hanteras inom ramen för multilaterala överenskommelser samt genom de handelspolitiska instrument som finns inom det multilaterala regelverket
och som syftar till att återställa en snedvriden konkurrenssituation.